Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Utgivningsår 2006

Linda Olsson   Det här var en lite annorlunda bok.  Jag tyckte genast om den och rekommendera  den till bland annat moster Maj-Lis som i sin tur ringde och var helt lyrisk. Den blev senare en födelsedagsgåva till en kär nätvän.

Veronika drar sig undan till en by i Dalarna för att skriva färdigt en roman. Hennes närmaste granne Astrid är en åldrad kvinna, i byn kallad ”Häxan”. De har ingen direkt kontakt med varandra, men en dag när Veronika är sjuk står Astrid i hennes kök och steker pannkakor. De närmar sig varandra sakta, trevande och fåordigt,  ibland via lappar i brevlådan. Det är rörande och så kärleksfullt beskrivet.
En vänskap växer fram och så småningom delar de med sig av sina liv, glädjeämnen och sorger. De kommer in i någon form av samförstånd.  Deras historier är smärtsamma men då och då dyker glada minnen upp och de skrattar tillsammans. Astrid tinar upp och hennes avstängda känslor slås sakta på:, har hon levt ett liv isolerad helt i onödan?  Veronika förlöses sakta från sin sorg.”

Boken lämnar en värme, ett hopp om att vänskap nästan alltid går att finna. Det handlar om att våga släppa in livet. En mycket vacker och välskriven bok. ♥♥♥♥♥

Annonser

Tack för din kommentar, kom gärna tillbaka!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s