Huset du älskade

Utgivningsår

Utgivningsår 2011

TATIANA de ROSNAY, född den 28 september 1961 i Neuilly-sur-Seine, är en fransk-engelsk författare och journalist, bland annat känd för bästsäljarna Sarahs nyckel och Bumerang. Hon växte upp i Boston och Paris, och studerade litteraturvetenskap vid University of East Anglia.

Utdrag ur boken: ” Vi får lära känna Rose, som bott i samma kvarter i Paris i hela sitt liv. Som mycket ung förälskade hon sig i och gifte sig med en man i samma kvarter och flyttade så in i det hus där både han och hans far före honom fötts och vuxit upp.
Nu ska huset och hela kvarteret rivas och Rose ser tillbaka på sitt liv. Hennes make är död sedan många år och hon skriver brev till honom för att lätta sitt hjärta om en hemlighet hon dolt för honom och alla i alla år. Hon vägrar också lämna huset trots rivningshot och hon ser hur alla, en efter en, lämnar området med prefekturens mutpengar i hand. Rose kämpar in i det sista i hopp om att huset ska få stå kvar, men inget hjälper. Och hon skäms inför sin döde make. Skäms för att hon inte lyckas ta hand om huset som hon lovade och skäms också för den hemlighet som vi småningom anar vad det kan vara.. Brevskrivandet ger ett bra driv i berättelsen. Rose berättar också för sin make om grannarna på Rue Childebert och livet på den lilla gatan.”

Den här boken är ett boktips från min nätvän  AgnetaJag känner verkligen med Rose när hon skriver och jag kan förstå hennes kärleken till sitt hem och äktenskap. Samtidigt vill jag skaka om henne och få henne sluta att vara så envis, även om jag förstår orsakerna bakom det. Men jag älskar hur som helst att få ta del av hennes liv och minnen, Boken är riktigt fint skrivet och jag rekommenderar den varmt.  ♥♥♥♥

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Roligt att du gillade berättelsen om Paris i mitten på 1800-talet. Jag tyckte det var så roligt att få ta del av hur människorna levde under den eran, borgare&bönder. Detaljer.
    Så smart av Tatiana att utgå från Rose och via henne ge oss läsare information om både mode, en stad i förändring och annat på den tiden. Hon har gjort ordentlig research så mycket är helt sant. Blv. Haussmann känner vi alla till men att Baron Haussmann ställde till med så mycket elände visste då inte jag i alla fall. Han var avskydd av många kändisar som Emile Zola som skrev en kritisk bok om detta. Kan föreställa mig vilken stämning det var i Paris då. En bit av Paris historia.
    Det jag älskar allra mest är ju bokomslaget som passande nog är en kopia av en målning fr.1885 av Finlands ”store” målare Akseli Gallen-Kallela. Tyckte jag var lite kul, att Norden fick vara med på ett hörn 🙂
    Känner inte att jag vill ”skaka om” Rose med tanke på århundradet, kvinna, hemmafru och löftet till maken samt att jag uppfattade att hon var till åren kommen. Bör vara född c:a 1825 samt tappade livslusten och på något sätt ville avsluta sitt liv. Numer är det många som läst boken som vallfärdar till området där några av husen står kvar 🙂 Det är ju det vi älskar med Paris, alla dessa gamla vackra hus som ”doftar ett par 100 år”.. 🙂
    Kram, Agneta

    Gilla

    Svara
    • En underbar och lite sorgsen bok om en kvinnas kamp för ett hus som hennes man älskade. Boken är ett långt brev som jag i början var lite tveksam till men det lyfte upp boken och det var inget nackdel, snarare tvärt om. Jag hade ingen aning om att Paris skövlades så och det skar i hjärtat när jag läser om hur allt närmade sig Rose hus.
      Bokomslaget var en riktig fullträff 🙂
      Kramis Sylvia

      Gilla

      Svara
      • Håller med dig, även jag hade lite svårt för breven i början, men insåg snabbt att dom innehöll vad som skedde i Paris under den tiden. Skvaller om grannar och annat. Jag lät boken vila ganska länge, men när jag läste om den, insåg jag att jag missat många detaljer och historien fick en annan dimension. En livshistoria. Men också én historia om ett kvarter och dess inv. och om kvinnans roll anno 1850, beroende av maken. För att inte tala om rik&fattig och sedan om en stad i förändring. Så som den ser ut i dag 🙂
        Franska böcker/filmer slutar nästan alltid tragiskt eller abrupt …låter tittaren avsluta.
        /Agneta

        Gilla

Tack för din kommentar, kom gärna tillbaka!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: