I skymningen sjunger koltrasten

Utgivningsår 2014

Utgivningsår 2014

LINDA OHLSSON, född 1948 i Stockholm, är jurist och författare. Olsson är bosatt i Auckland i Nya Zeeland sedan 1990 och har rönt stora framgångar med sin debutroman Let me sing you gentle songs. Boken finns översatt till svenska med titeln Nu vill jag sjunga dig milda sånger och kom ut 2006. Det goda inom dig skev kom ut år 2011. Två helt underbara böcker.

Utdrag ur boken :” Änkemannen Otto, den nyinflyttade Elisabeth och den unga serietecknaren Elias bor i samma trappuppgång på Söder i Stockholm. De har alla hamnat i en återvändsgränd i livet och lever ensamma i sina lägenheter. En dag hamnar en bokförsändelse som egentligen skulle till Elisabeth hos Elias. Han knackar på hos henne flera gånger för att lämna boken, men konstigt nog öppnar hon inte. Elisabeth flyter in i Elias serier och blir till en figur som han kallar Koltrasten. När de två till slut träffas lånar Elisabeth ut en roman till Elias som han mödosamt läser trots att han är dyslektiker. Otto i våningen ovanför har också ägnat hela sitt liv åt böcker och delar även han gärna med sig av sin passion. Långsamt och med böckernas hjälp kommer grannarna varandra inpå livet och stegvis vecklar deras personliga levnadsöden ut sig över sidorna.”

Det är inte den bästa romanen Olsson har skrivit, men medan jag läser ”I skymningen sjunger koltrasten” är det stundtals den romanen jag längtat efter. Det handlar mycket om känslor, om stämningar och om de tre huvudpersonernas inre och svåra livsöden. Hon lyckas ändå beskriva det fint och starkt. Språket upplever jag som styrkan i boken.
Jag tycker om boken men konstaterar att jag tyvärr nog hade för höga förväntningar, med tanke på hur jag älskat hennes tidigare böcker. Det är historien som jag inte riktigt förstår mig på. Hade väntat mig något mer fängslande. Ingen av hennes senaste böcker går upp mot ”Jag ska sjunga dig milda sånger”  Lite besviken. ♥♥♥+

Det goda inom dig

Utgivningsår 2011

 Linda Olsson.  född 1948 i Stockholm, är jurist och författare. Olsson är bosatt i Auckland i Nya Zeeland sedan 1990 och har rönt stora framgångar med sina böcker. Jag har tidigare läst  ” Nu vill jag sjunga dig milda sånger” en underbar bok så detta blir den andra boken av Linda Olsson.

” Marion Flint är sextio år. Hon lever i ett litet hus vid kusten i Nya Zeeland och jobbar deltid som läkare i den närliggande byn. Hon lever ensam men så en dag möter hon den lilla pojken Ika. Mellan den tysta lilla pojken och den ensamma kvinnan uppstår en ovanlig vänskap. Pojkens väcker gamla minnen till liv hos Marion, minnen som hon har hållit dolda alltför länge. Hon återvänder i minnet till den tidiga barndomen med sin morfar på Åland som avslutades abrupt för ett nytt liv i Stockholm med sin mamma och nya man. Hon återupplever när hennes lillebror Daniel föddes och minns den djupa kärlek hon kände för honom. Samtidigt blev mammans äktenskap alltmer våldsamt och slutade med en dramatisk död. Båda barnen adopterades bort på olika håll”

Boken tycker jag är lite seg i starten men jag vill ändå inte lägga den i från mig.  Den blir så småningom bättre och tempot blir högre. Att man kan skriva så vackert om något som är så tragiskt. Det lämnar en klump i magen på en. Kanske är det kärleken, i synnerhet syskonkärleken som gör det. Den här boken går rätt in.  ♥♥♥♥

Boken är en  gåva från min vän Agneta. Stort tack !

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Utgivningsår 2006

Linda Olsson   Det här var en lite annorlunda bok.  Jag tyckte genast om den och rekommendera  den till bland annat moster Maj-Lis som i sin tur ringde och var helt lyrisk. Den blev senare en födelsedagsgåva till en kär nätvän.

Veronika drar sig undan till en by i Dalarna för att skriva färdigt en roman. Hennes närmaste granne Astrid är en åldrad kvinna, i byn kallad ”Häxan”. De har ingen direkt kontakt med varandra, men en dag när Veronika är sjuk står Astrid i hennes kök och steker pannkakor. De närmar sig varandra sakta, trevande och fåordigt,  ibland via lappar i brevlådan. Det är rörande och så kärleksfullt beskrivet.
En vänskap växer fram och så småningom delar de med sig av sina liv, glädjeämnen och sorger. De kommer in i någon form av samförstånd.  Deras historier är smärtsamma men då och då dyker glada minnen upp och de skrattar tillsammans. Astrid tinar upp och hennes avstängda känslor slås sakta på:, har hon levt ett liv isolerad helt i onödan?  Veronika förlöses sakta från sin sorg.”

Boken lämnar en värme, ett hopp om att vänskap nästan alltid går att finna. Det handlar om att våga släppa in livet. En mycket vacker och välskriven bok. ♥♥♥♥♥